beanelliesmamma.blogg.se

Efter en vaken natt igen så sitter jag här på balkongen o dricker mitt kaffe.
Idag är det bara jag o knoddarna, P är iväg med jobbet o kommer hem imorgon igen.
Jag ska ta o röra hela hemmet o få tillbaka de där mysiga o varma hemmet igen!
Har ju inte kunnat göra så mkt i hemmet efter operationen så det ser ut där efter oxå. Kanske inte katastrof men tillräckligt för att jag ska känna "usch o blä"

Sen så är jag inte riktigt mig själv, jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska tänka osv. Det är som att man är fast..
Hatar den känslan!
Detta är inte jag, detta vill jag inte ha men ändå så är så

Hur ska jag ta mig upp ur detta
Hur ska jag våga lita igen
Kommer jag kunna förlåta o fortsätta

Jag vill men kan jag?

Varför va detta tvungen o hända..
Jag må verkligen inte bra, jag går här i min ensamhet, pratar inte med någon, stängt ute precis alla, jag är helt solo

Jag går runt o runt dag som natt,
Vågar inte somna riktigt..

Jag hatar verkligen detta!!
Varför, varför hände detta

Va ett tag sen man skrev här!
Operationen gick bra o det går bättre o bättre för dag som går.
Det va tufft o komma hem o försöka klara av vardagen.
Jag bodde mer eller mindre i soffan i 3v!
Fy f"n det gjorde sjuk ont o försöka resa sig upp ur soffan, klä på sig osv!
Minstingen fick hjälpa mig en dag o dra upp byxorna över arslet (omg!)
Jag är så tacksam för alla som va här runt omkring o hjälpte till! ^^
Nu kan jag nästan göra allt själv igen, går lite sådär med tunga lyft o så men det blir de med.

Sen så ha man inte gjort så mkt,
Min stora tös är boende här hemma igen på heltid efter mkt. Hon åker till sin far varannan helg så länge hon orkar o vill.
Hon skulle ha vart hos han i helgen men hon bröt ihop i skolan så hon fick komma hem istället.
Så helgen bestod av mina töser o sambon.
Tyvärr ingen hit helg, mkt som hände.

Jag fick mig en redig j"vla omställning.
Panik, rädsla, tomhet o besvikelse!
Just nu så är allt bara tomt.
Jag vet inte vad jag ska göra, glömma o förlåta eller vända på klacken?
Sen så ha jag en mening i mitt huvud som snurrar, en mening som jag aldrig trodde att jag skulle få höra!
En gång är ju inget, du måste ju resonera

Ok, jag resonera:
* kommer jag våga lita på personen igen
* va det bara en gång
* vad kommer hända nu efter detta
* en gång, ingen gång
* glömma o förlåta

Nee jag vet inte, jag vill typ bara kräkas, gå o gömma mig, ren skrubba mig i timmar, försvinna långt bort o bara va för mig, skrika rakt ut av ilska o besvikelse!
Samtidigt jag vill, skratta o le, träffa alla runt om, åka runt o få mig själv!

Men just nu så sitter man här, fast inom fyra väggar o må bara sämre o sämre.
Känner hur allt försvinner framför ögonen på än o ändå så orkar jag inte bry mig.

Hur ska jag komma upp igen
Hur ska jag kunna förlåta

Jag vill bara dra täcket över huvudet
Försvinna bort i dagar
Få ventilera ut allt
Få gråta ut allt
Men nee, bit ihop o le o resonera