2018-03-01
08:41:38
Då kör vi Tubulära Bröst igen
Tubulära bröst är en medfödd missbildning som upptäckts först i tonåren när brösten börjar utvecklas.
Det saknas bröstvävnad, helt eller som i mitt fall ingen vävnad från bröstvårtorna och ner.
En annan del är att bröstvårtorna ser ut som snobbens nos. Det är för att vävnaden/fettet bildas "i" bröstvårtorna. Eller rättare sagt det trycks ut.
Sen har brösten den typiska ringen/banden runt bröstvårtorna, vissa har en super tydlig band och andra lite mindre men dom syns och finns där.
Men behöver inte heller få Tubulära bröst på båda brösten.
Bröst storleken kan även skilja sig massor.
Jag skämdes och döljde mitt fel i flera år!
Man hade ju bara hört att alla bröst ser olika ut osv men ingen hade någonsin nämt detta "fel"
Men jag kände alltid på mig att något var super fel och att något måste ju saknas i mina bröst.
Jag började googla i smyg, och detta gjorde jag i flera år.
Men tillslut så hittade jag en hemsida där man kunde skriva och skicka bilder till olika läkare vilka "fel" man nu hade.
Det tog mig säkert 1 helt år innan jag vågade skriva ett meddelade till en spec. Läkare där.
Det tog ca 1 vecka innan han svarade.
Och Gud vad jag grät av lättnad när jag läste han svar!
För första gången så fick jag höra att mina bröst inte var "normala" och att det faktiskt finns ett namn/diagnos på mitt problem!
Han skrev även hur jag skulle gå till vägars för att rätt hjälp via landstinget osv.
Så jag tog steget och ringde min vårdcentral och skulle boka en tid så att dom kunde skicka en remiss till bröstcentrum.
Och där kom första stoppet..
Hon i telefonen hade aldrig hört talas om detta och började ställa sjutusen frågor om allt möjligt och sa att hon inte kunde boka in en tid om hon inte förstod vad jag sökt för.
Så tillslut så röt jag till henne och sa att hon behöver inte förstå mitt problem utan att det är läkaren som ska förstå och det gör läkaren om du skriver Tubulära bröst!
Efter mycket irritation så fick jag iallafall en tid!
Efter ca 3månader så var det dags och gå till vårdcentralen och visa upp brösten..
Jag mådde så jäkla dåligt och var nära flera gånger och gå därifrån innan dom ropade upp mitt namn!
Väl inne på rummet så fick jag återigen höra hur alla bröst ser olika ut osv.
Tillslut så kom den där jobbiga frågan:
Kan du ta av dig tröjan och bh så får jag se hur dina bröst ser ut och ta bilder.
Jag frös till och tog ett djupt andetag innan jag ställde mig upp..
Tröjan åkte av med lite osäkerhet..
Tog en paus till och tog några djupa andetag till..
Knäppte upp bh, tittade upp snabbt på läkaren som satt med stora väntade ögonen rakt framför mig sittandes på sin stol..
Nu kämpade jag med tårarna så jag inte skulle bryta ihop där framför henne.
Bh åkte av men jag höll armen iväg av ren reflex, tog ett nytt andetag och släppt ner armen och nu stod jag och blundade.
Jag ville inte se när någon annan tittade på mitt fel.
Läkaren började återigen prata om att allas bröst ser olika ut. Så då och där visste jag att hon inte var kunnig och påläst om just Tubulära bröst.
Men hon tog bilder och skickade iväg en remiss/bedömning till bröstcentrum.
Efter ca 1månad så ringer läkaren och berättar att bröstcentrum inte ville ta emot mig då jag inte mådde psykiskt dåligt över mina bröst!
Allså stopp nummer 2..!
Då brast det för mig och jag höjde rösten och frågade vad hon hade skrivit till dom?!
Inget sa hon, hon hade bara skickat in bilderna!
Jag tappade det nu ännu mera!
För i helvete kan du sitta där och skicka in en tom remiss och tro att dom vill ta emot mig!?
Och när frågade du hur jag mådde över mina bröst!?
När frågade du mig om mina bröst påverkar mig och min vardag!?
Eller som en enkel fråga: Kan du gå till stranden eller badhuset tillsammans med dina barn!?
Nej! Det gjorde du aldrig!!
Du kan få leva mina bröst om du nu anser att dom är normala och det inte påverkar äns mående!!
Jag skrek, jag grät och jag skällde ut henne länge!
Hon började nästan gråta själv och förstod att hon hade gjort fel som inte ens hade ställt en enda fråga om mitt mående eller hur detta påverkar min vardag osv.
Hon skulle skicka om remissen och sagt och gjort så tog bröstcentrum emot mig.
Ca 3månader väntan innan jag fick träffa en läkare där.
Den här gången fick jag en manlig läkare dock.
Så det blev tufft, jäkligt tufft och behöva ta av sig tröjan och bh igen..
Men han var den bästa läkaren jag någonsin har träffat där på bröstcentrum!
Han gick igenom allt och förklarade allt så att jag skulle förstå vad allt innebär och vilka ingrepp som dom skulle göra.
När det var färdigt så förstod jag inte att jag hade blivit godkänd för att få en operation via landstinget.
Så jag frågade honom om jag får operationen eller inte?
Då tittade han på mig och log och sa: Ja, det är klart du får de. Annars hade jag inte förklarat ingreppen osv "fniss"
Och då kom mina tårar! Åh herregud! Jag ska äntligen få hjälp med mina bröst!!
Månaderna gick förbi en efter en..
Efter ca 6månader så hade jag fortfarande inte hört något så jag bokade en telefontid.
Jag fick en tid för att träffa läkaren dagen efter och där berättade han att han kan remittera mig till ett annat sjukhus då väntetiden här i stan var mycket lång.
Sagt och gjort så skickades jag vidare.
Ett första möte kom och ännu mera operations prat om hur dom skulle göra.
Storleken valdes ut och vart snittet skulle läggas osv.
In i nästa rum för att välja ut vilken dag som passade bäst.
Check o klart (trodde jag...)
Stopp nummer 3..
Jag hade blivit remitterad till fel sjukhus och att dom inte hade något avtal med mitt sjukhus..!
Och det brast för mig igen..!
Jag grät och grät och blev mer och mer arg fast nog mest besviken.
Jag fick numret till en ansvarig för remisser på mitt sjukhus.
Så jag ringde henne så fort jag kom ut från sjukhuset och jag skrek och grät så hela Stockholm hörde mig!
Hon lovade mig att ringa mig så fort hon har pratat med chefen och löst det här problemet.
Det tog ca 1vecka innan hon ringde och hon bad så hemskt mycket om ursäkt för deras misstag men att allt är löst nu och att jag får operera mig i Stockholm iallafall.
Dom stod allså för deras misstag och fick lov att betala för operationen.
Ett par månader så var det dags och opereras och jag var så glad!
Checkar in och byter om, det målas en massa och sen låg man där operations sängen.
Jag hade super ont när jag vaknade till men det var bara och bita ihop!
Åkte hem någon timma efter operationen.
Sen bodde jag i soffan i en sittande ställning i ca 4veckor. (Aj aj ont!)
Än är jag inte klar med brösten och ännu mera strul och stopp längs denna långa resa!
Men jag ger inte upp, man måste stå på sig och veta vad man har rätt till även fast man går via landstinget!
Det finns inga snabba smärtfria lösningar,
Men tjejer, ge inte upp!
Stå på er och upp med näsan och våga sätta ner foten även om ni bryter ihop i tårar, ilska, besvikenhet!
Bröst ser olika ut men det finns även "fel"
Kommentera inlägget här:
