beanelliesmamma.blogg.se

Va ett tag sen man skrev här!
Operationen gick bra o det går bättre o bättre för dag som går.
Det va tufft o komma hem o försöka klara av vardagen.
Jag bodde mer eller mindre i soffan i 3v!
Fy f"n det gjorde sjuk ont o försöka resa sig upp ur soffan, klä på sig osv!
Minstingen fick hjälpa mig en dag o dra upp byxorna över arslet (omg!)
Jag är så tacksam för alla som va här runt omkring o hjälpte till! ^^
Nu kan jag nästan göra allt själv igen, går lite sådär med tunga lyft o så men det blir de med.

Sen så ha man inte gjort så mkt,
Min stora tös är boende här hemma igen på heltid efter mkt. Hon åker till sin far varannan helg så länge hon orkar o vill.
Hon skulle ha vart hos han i helgen men hon bröt ihop i skolan så hon fick komma hem istället.
Så helgen bestod av mina töser o sambon.
Tyvärr ingen hit helg, mkt som hände.

Jag fick mig en redig j"vla omställning.
Panik, rädsla, tomhet o besvikelse!
Just nu så är allt bara tomt.
Jag vet inte vad jag ska göra, glömma o förlåta eller vända på klacken?
Sen så ha jag en mening i mitt huvud som snurrar, en mening som jag aldrig trodde att jag skulle få höra!
En gång är ju inget, du måste ju resonera

Ok, jag resonera:
* kommer jag våga lita på personen igen
* va det bara en gång
* vad kommer hända nu efter detta
* en gång, ingen gång
* glömma o förlåta

Nee jag vet inte, jag vill typ bara kräkas, gå o gömma mig, ren skrubba mig i timmar, försvinna långt bort o bara va för mig, skrika rakt ut av ilska o besvikelse!
Samtidigt jag vill, skratta o le, träffa alla runt om, åka runt o få mig själv!

Men just nu så sitter man här, fast inom fyra väggar o må bara sämre o sämre.
Känner hur allt försvinner framför ögonen på än o ändå så orkar jag inte bry mig.

Hur ska jag komma upp igen
Hur ska jag kunna förlåta

Jag vill bara dra täcket över huvudet
Försvinna bort i dagar
Få ventilera ut allt
Få gråta ut allt
Men nee, bit ihop o le o resonera