Sen i torsdags så ha man inte vart sig själv riktigt!

Ha gråtit nästan varje kväll av oro
Lämnat bort N över en natt då jag kände att mina tankar va någon annanstans.

Ha sovit som en kratta, vaknat somnat om, vaknat somnat om hela nätter.

Men nu är det på bättringsväg!
Gubben e hemma å de går framåt sakta men säkert <3

Tackar min underbara J som ha ställt upp å passa flickorna åt mig! <3

Utan henne så hade jag gått under av utmattning!
Sen gubben blev sjuk så är det inte många timmars sömn man ha fått.

Oron, paniken, ensamheten ha satt sina spår i vardagen!

Det ha känns så skön å veta att man ha haft någon å luta sig mot! <3