beanelliesmamma.blogg.se

Idag så gick jag upp kl 5:30, allt för hinna med en kopp kaffe innan "fastan" slog in. Två koppar kaffe senare så tog jag min sista dusch inför operationen.

Kl 12 idag så är det nämligen dax för min resa till de "normala"

Idag är det bara det första steget av en "normal" vardag.
Jag ska egentligen få känna som precis som alla tjejer, kvinnor!

Jag skrev för ett tag sen om min värld o min uppfattning om kvinnokroppen o hur lite info vi tjejer egentligen får om olika kroppsdelar!

Här kommer min story:

Jag kände mig aldrig som dom andra tjejerna i min ålder (12-13år)
Faan tjejerna började få bröst, visa hade redan då "stora" o andra något mindre.
Än själv .. aa det hände inget.. Förens mkt senare.
Fast.. Mina bröst såg inte ut som någon annans bröst..
Jag hade sett många bröst i olika former o storlekar men aldrig i den här formen som jag fick..

Idrotten började jag undvika, jag ville inte att någon skulle se mina så kallade bröst!

Oh hell no! Jag hade blivit utstött!

Tjejerna i min omgivning började få riktigt kvinnliga former.. Jag? Hmm aa jag tappade väl "hullet" o fick någon form här o där.

Jag grät många gånger o under varför jag såg ut som gjorde, fanns det någon mer i min omgivning?

Fast jag upptäckte ganska snabbt att bröst va typ tabu o prata om.
Det fanns stora o små i olika former det va så alla sa.

Jag vågade inte prata med min mor om mina bröst, hon skulle iaf inte förstå för hon hade ju två riktiga bröst.

Jag började köpa bh med inlägg, stora inlägg! Bara för att folk skulle tro att jag va "normal"

Jag gjorde typ allt för att dölja "felet"

Åren gick o jag hade verkligen lärt mig o dölja detta.
Jag bet ihop o skojade om mina "små bröst"
Men aldrig så berättade jag att jag döljde ett fel..

Folk trodde bara att jag hade små vanliga bröst o så fick det va oxå.

Jag googlade i smyg om bröst o fel i flera år innan jag hittade en läkare i Malmö som va spec på just bröst o former.

Jag skickade ett mail o en bild till han o beskrev allt o hur jag kände över mina "bröst"

Ett par dagar senare så fick jag ett svar!
Jag läste om de flera gånger o jag bara grät av ren lycka!

Jag visste de! Jag visste att något va fel, jag hade svaret framför mina ögon!

Det tog mig ett par dagar innan jag vågade berätta för min mor om detta.
Hur skulle jag lägga fram de?

"Hej mamma! Jo du, jag ha en medfödd missbildning på mina bröst"

Eh nee, hmm.. Jag tror till o med att jag smsade henne o berättade.

Jag skämdes verkligen..

Jag hade ju döljt detta så länge!
Men jag började sakta berätta för min familj o mina närmsta om detta.
Märkte att dom verkligen lyssnade o försökte förstå allt.

Jag ringde min Vc för att boka en tid till en läkare som kunde skicka mig vidare till en bröstläkare osv.
Åh det va då jag förstod att det jag har inte är ett pratämne..

Hon i telefonen förstod inte mitt fel, min missbildning..

J: Hej! Jag skulle vilja boka en tid.
S: Ok, vad söker du för?
J: Joo.. Det är så att jag ha.. Hmm.. Jag ha en missbildning, ett medfött sådan.
S: Ah ok.
J: Jag ha något som heter Tubulära bröst o jag skulle vilja träffa en läkare för att få en remiss till en bröstläkare.
S: Tubulära? Vaddå, ha du stora kärl på brösten?
J: Va!? Nee! Det ha jag verkligen inte!
S: Men vad söker du för då?
J: Jaa, Tubulära bröst?
S: Men jag måste ju veta vad du söker för så jag kan beskriva ditt ärende
J: Men jag söker för Tubulära bröst o det räcker att du skriver så
S: Ne jag vet inte vad det är o det gör att jag inte kan beskriva ditt ärende
J: Fast nu är det så att du behöver inte veta mer än just detta. Det är läkaren som ska veta o det räcker med att skriver Tubulära bröst! O vill du veta mer så få du väl googla precis som alla andra..

Sen så fick jag en tid, åh herregud!
Jag ska ställa mig där framför en läkare o ta bort bh ..! *panik*

Jag skakade, mådde illa o visste vart jag skulle ta vägen. Mitt fel som jag döljt så länge är nu ingen hemlighet längre ..

Läkaren fotade o skrev en remiss till bröstcentrum

Jag fick en tid efter ett tag.
Jag fick en manlig läkare *f"ck!*
Paniken o skamheten kom, orden blev få o jag kände mig som den där tonåringen igen..

Han tittade o kände,
"Hmm aa du Tubulära bröst, du kommer få en ny tid o mer info om operationen o hur vi gör"

Say what!?!! Jag fick igenom de!!
Jag ska få ett par bröst precis som alla!

Tiden gick o gick, nästan ett år ha nu gått o ingen tid eller samtal kom.

Jag orkade inte vänta mer så jag ringde läkaren, fick komma på ett möte o där berättade han att jag kommer få göra operationen på ett annat sjukhus.

Ok, tack!

Tiden gick igen men nu så kom en tid till det nya sjukhuset.

Oh shit, det kommer bli av!
Inlägg, operations prat o hur det går tillvägars är nu klart.
Över till boknings rummet.

Valde ut en tid o jag va så jäkla glad!
Jag kommer verkligen få detta!!

Trodde jag ... Något hade blivit fel..
Jag hade blivit skickad till fel sjukhus!!!

Jag brast!! Jag fick nr till den ansvariga här i stan.
Jag ringde upp henne så fort jag kom ut från sjukhuset!
Jag skrek, jag grät, jag va sårad o helt förkrossad!
Hon bad om ursäkt men det räckte inte, jag blev kastad ner i botten igen!

Hon skulle försöka se om det gick att jag fick operera mig på detta sjukhus iaf, felet va ju deras o det är ett kast dom får stå för.

Två veckor senare så ringde hon igen.
O dom står sitt kast! Jag får operationen där!!

Jag fick en ny tid (11/7) aa idag allså!
Om ca tre timmar så checkar jag in, om ca 6timmar så ha jag mina nya bröst o ett helt nytt liv framför mig!!

13år av skam, rädsla o djup ledsamhet så kan jag visa mitt "fel"

Mitt fel som jag gömt
Gråtit över så jäkla många gånger
Är nu mot sitt slut!
13år men snart ett minne bara!

Så snälla tjejer, kvinnor o till o med killar o män!
Reta aldrig en någon för dens utseende, finns där, stötta personen.
Ett litet "fel" kan påverka en människa så otroligt mkt!

Här har ni iaf mitt "fel"
Ett fel som är väldigt ner hyssat i detta samhälle!