Idag så gick jag upp kl 5:30, allt för hinna med en kopp kaffe innan "fastan" slog in. Två koppar kaffe senare så tog jag min sista dusch inför operationen.
Kl 12 idag så är det nämligen dax för min resa till de "normala"
Idag är det bara det första steget av en "normal" vardag.
Jag ska egentligen få känna som precis som alla tjejer, kvinnor!
Jag skrev för ett tag sen om min värld o min uppfattning om kvinnokroppen o hur lite info vi tjejer egentligen får om olika kroppsdelar!
Här kommer min story:
Jag kände mig aldrig som dom andra tjejerna i min ålder (12-13år)
Faan tjejerna började få bröst, visa hade redan då "stora" o andra något mindre.
Än själv .. aa det hände inget.. Förens mkt senare.
Fast.. Mina bröst såg inte ut som någon annans bröst..
Jag hade sett många bröst i olika former o storlekar men aldrig i den här formen som jag fick..
Idrotten började jag undvika, jag ville inte att någon skulle se mina så kallade bröst!
Oh hell no! Jag hade blivit utstött!
Tjejerna i min omgivning började få riktigt kvinnliga former.. Jag? Hmm aa jag tappade väl "hullet" o fick någon form här o där.
Jag grät många gånger o under varför jag såg ut som gjorde, fanns det någon mer i min omgivning?
Fast jag upptäckte ganska snabbt att bröst va typ tabu o prata om.
Det fanns stora o små i olika former det va så alla sa.
Jag vågade inte prata med min mor om mina bröst, hon skulle iaf inte förstå för hon hade ju två riktiga bröst.
Jag började köpa bh med inlägg, stora inlägg! Bara för att folk skulle tro att jag va "normal"
Jag gjorde typ allt för att dölja "felet"
Åren gick o jag hade verkligen lärt mig o dölja detta.
Jag bet ihop o skojade om mina "små bröst"
Men aldrig så berättade jag att jag döljde ett fel..
Folk trodde bara att jag hade små vanliga bröst o så fick det va oxå.
Jag googlade i smyg om bröst o fel i flera år innan jag hittade en läkare i Malmö som va spec på just bröst o former.
Jag skickade ett mail o en bild till han o beskrev allt o hur jag kände över mina "bröst"
Ett par dagar senare så fick jag ett svar!
Jag läste om de flera gånger o jag bara grät av ren lycka!
Jag visste de! Jag visste att något va fel, jag hade svaret framför mina ögon!
Det tog mig ett par dagar innan jag vågade berätta för min mor om detta.
Hur skulle jag lägga fram de?
"Hej mamma! Jo du, jag ha en medfödd missbildning på mina bröst"
Eh nee, hmm.. Jag tror till o med att jag smsade henne o berättade.
Jag skämdes verkligen..
Jag hade ju döljt detta så länge!
Men jag började sakta berätta för min familj o mina närmsta om detta.
Märkte att dom verkligen lyssnade o försökte förstå allt.
Jag ringde min Vc för att boka en tid till en läkare som kunde skicka mig vidare till en bröstläkare osv.
Åh det va då jag förstod att det jag har inte är ett pratämne..
Hon i telefonen förstod inte mitt fel, min missbildning..
J: Hej! Jag skulle vilja boka en tid.
S: Ok, vad söker du för?
J: Joo.. Det är så att jag ha.. Hmm.. Jag ha en missbildning, ett medfött sådan.
S: Ah ok.
J: Jag ha något som heter Tubulära bröst o jag skulle vilja träffa en läkare för att få en remiss till en bröstläkare.
S: Tubulära? Vaddå, ha du stora kärl på brösten?
J: Va!? Nee! Det ha jag verkligen inte!
S: Men vad söker du för då?
J: Jaa, Tubulära bröst?
S: Men jag måste ju veta vad du söker för så jag kan beskriva ditt ärende
J: Men jag söker för Tubulära bröst o det räcker att du skriver så
S: Ne jag vet inte vad det är o det gör att jag inte kan beskriva ditt ärende
J: Fast nu är det så att du behöver inte veta mer än just detta. Det är läkaren som ska veta o det räcker med att skriver Tubulära bröst! O vill du veta mer så få du väl googla precis som alla andra..
Sen så fick jag en tid, åh herregud!
Jag ska ställa mig där framför en läkare o ta bort bh ..! *panik*
Jag skakade, mådde illa o visste vart jag skulle ta vägen. Mitt fel som jag döljt så länge är nu ingen hemlighet längre ..
Läkaren fotade o skrev en remiss till bröstcentrum
Jag fick en tid efter ett tag.
Jag fick en manlig läkare *f"ck!*
Paniken o skamheten kom, orden blev få o jag kände mig som den där tonåringen igen..
Han tittade o kände,
"Hmm aa du Tubulära bröst, du kommer få en ny tid o mer info om operationen o hur vi gör"
Say what!?!! Jag fick igenom de!!
Jag ska få ett par bröst precis som alla!
Tiden gick o gick, nästan ett år ha nu gått o ingen tid eller samtal kom.
Jag orkade inte vänta mer så jag ringde läkaren, fick komma på ett möte o där berättade han att jag kommer få göra operationen på ett annat sjukhus.
Ok, tack!
Tiden gick igen men nu så kom en tid till det nya sjukhuset.
Oh shit, det kommer bli av!
Inlägg, operations prat o hur det går tillvägars är nu klart.
Över till boknings rummet.
Valde ut en tid o jag va så jäkla glad!
Jag kommer verkligen få detta!!
Trodde jag ... Något hade blivit fel..
Jag hade blivit skickad till fel sjukhus!!!
Jag brast!! Jag fick nr till den ansvariga här i stan.
Jag ringde upp henne så fort jag kom ut från sjukhuset!
Jag skrek, jag grät, jag va sårad o helt förkrossad!
Hon bad om ursäkt men det räckte inte, jag blev kastad ner i botten igen!
Hon skulle försöka se om det gick att jag fick operera mig på detta sjukhus iaf, felet va ju deras o det är ett kast dom får stå för.
Två veckor senare så ringde hon igen.
O dom står sitt kast! Jag får operationen där!!
Jag fick en ny tid (11/7) aa idag allså!
Om ca tre timmar så checkar jag in, om ca 6timmar så ha jag mina nya bröst o ett helt nytt liv framför mig!!
13år av skam, rädsla o djup ledsamhet så kan jag visa mitt "fel"
Mitt fel som jag gömt
Gråtit över så jäkla många gånger
Är nu mot sitt slut!
13år men snart ett minne bara!
Så snälla tjejer, kvinnor o till o med killar o män!
Reta aldrig en någon för dens utseende, finns där, stötta personen.
Ett litet "fel" kan påverka en människa så otroligt mkt!
Här har ni iaf mitt "fel"
Ett fel som är väldigt ner hyssat i detta samhälle!
Den senaste tiden ha de mkt o mkt nya känslor ^^
Jag ha fallit o jag föll hårt!
En romas som växer för varje dag ^^
Det är något helt nytt, en helt ny värld!
En sån underbar värme o ömhet:')
Tack, tusen tack för att jag få ha just dig här i mitt liv!
Det du ger mig är något nytt o jag hade aldrig kunnat tro att just jag få uppleva detta :')
Fastnade o föll <3
Just nu så verkar allt va upp o ner men samtidigt ok.
Livet rullar på sakta framåt, men ibland så känns det som att man går bakåt o allt stannar!
Jag är så rädd för framtiden, den skrämmer mig.
Gör jag rätt steg framåt?
Den senaste tiden så hela min värld vänds upp o ner, så många sömnlösa nätter, oro o såå många tårar som ha runnit!
Men jag är så otroligt tacksam att du står kvar här vid min sida o stöttar mig!
Tack o jag menar verkligen tack!
Tack för att jag fick gråta ut hos dig när världen rasade under mina fötter..
Jag gråter än idag över det där samtalet som jag fick den där morgon!
Paniken, rädslan av att förlorar de käraste!
En sak är säkert du kommer alltid ha en egen plats i mitt hjärta, du ha gett mig den finaste gåvan man kan ge någon!
Mitt mirakel eller aa vårt mirakel!
Men som sagt varje dag är en kamp.
Försöker o kämpar vidare.
Sen så finns det en sån fin person jag saknar så förbannat mkt!
Så mkt att det gör så jäkla ont!
Hon ingår i min lilla familj o hjärtat i fönstret tänder jag väldigt ofta för lilla solstrålen, ska snart åka till solstrålen min. Ska ha med mig minstingen dit o hon ska få lägga en gåva där <3
Mina barn saknar henne massor o frågar om henne väldigt ofta.
Jag ha sett att hon ha hittat sin kärlek o jag är så glad för hennes skull o jag önskar all lycka henne!
Det är så många tankar i mitt huvud o allt vill ut samtidigt så förlåt om detta inlägg blev rörigt, men det är så mitt liv är just nu.
En enda stor klump..
Men ljustet finns där dock en bot bort men den finns!
Vaken i natt igen..
Tusen tankar snurrar..
Det snurrar om precis allt..
När..
Om..
Varför..
Tänk om..
Aa om man ändå kunde stänga ner allt..
Våga..
Chansa..
Sluta blunda..
Våga öppna sig o släppa in allt..
Stå kvar..
Vänta..
Gå framåt..
Lev nu o njut o bländas av all värme..
Aa det är mkt som vill ha svar
Men vågar man höra svaren
Eller finns svaren ens
Se eller va blind
Jag tror jag väljer:
Våga gå framåt o se!
Jag är jag
Va ett tag sen man skrev här.
Hänt lite väl mkt o full fart varje dag.
Många händelserika dagar o mkt ha man lärt sig om folk o så kallade vänner!
Men men jag ha gått min väg o den här vägen kommer jag fortsatta på ^^
Trots dom mörka skit stunderna så ha man fått sig härliga skratt o så otroligt mkt kärlek av mina vänner o familj!
Det känns aldrig tomt o ensamt längre!
Jag vet att jag ha allt o lite som behövs i vardag o ibland så få man lite extra mkt o då kan man bara le en massa ^^
Usch den här helgen ha gått alldeles för fort! Om bara hade kunnat stanna ..
På något sätt så känner jag mig så grymt trygg o lycklig här!
Nee jag vill inte åka hem men jag ha mitt där hemma. <3
Saknar mina töser något fruktansvärt, nästan så att det gör ont i mamman hjärtat!
Snart så är det dax o krama o pussa alla hejdå för att bege sig hemåt alla dessa mil.
Men det känns som att jag kommer lämna en del av mig kvar här <3
Ååh jag tycker verkligen inte om att säga hejdå "snyft"
Tack du min fina helt underbara människa! Ännu en gång så ha du fått mig o känna mig hel <3
Hoppas att det inte tar så lång tid innan vi få ses igen, du ha då alltid haft en plats i mitt hjärta o det lär fortsätta så med ^^
Nee nu måste jag ta mig en titt i spegeln så att man inte ser ut som ett spöke hehe
Love and kisses <3
Just nu så känner jag mig världens ensammaste människa!
Det bara kom o aa .. Blev frysen o känner mig grymt ledsen!
Sitter här i soffan o musiken är på i väldigt låg volym, hör grannarna som går över mig, hur porten öppnar o stängs..
En öm kram just nu o jag skulle brista ut i gråt!
Vet inte vart den här känslan kom ifrån. Den bara flög på mig!
Nee jag ska ta o släcka ner hemmet, gå in till mina töser o pussa på dom en extra gång <3
Ännu en paus från bloggen så ha mkt hänt.
Numera består min familj av 3st
Mig o mina två töser <3
Just nu försöker vi hitta nya rutiner o det går rätt så bra :)
Sen så ha jag fått kontakt med många gamla vänner o många nya o det är då kul! ^^
Inga tysta kvällar o få ha alla här hos mig är så underbart!
Jag ha haft en sån otrolig hjälp av mina helt fantastiska vänner, dom ha stöttat mig, hjälpt mig o töserna med allt ^^
Min hjärna o kropp ha verkligen spelat mig många spratt o glömt bort grejer. Tok däckat så fort man ha satt sig ner, glömt bort o äta osv.
Såå tusen tusen tack tjejer! Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt för det ni ha gjort till mig o töserna! <3
Just nu är det mkt som ska falla på plats i vardagen o hitta en bra rull på de nya :)
Just nu är jag så jäkla kluven.
Det är så mkt som händer här just nu, många frågor som vill ha svar men jag finner inga.
Men samtidigt så är jag helt okeej.
Tankar som snurrar, mina frågor som ha inga svar, MEN en sak vet jag iaf:
Jag KAN o jag SKA fixa detta!
Min väg
Mitt liv
Mina ord
Idag är jag nog lite för trött trots kaffe intaget.
Låg här i soffan o halv sov med lite musik i bakgrunden.
De va sisådär vilken sekund som helst så somnar jag men mobilen ringde o väckte mig.
Svarade utan o kolla vem som ringde.
Mm blev mitt ynka svar
Nemen sover du?
Va nee men nästan
(Hjärnan kopplar nu vem det är, det är M!)
Blev lite babbel i nattmössan o nu sitter jag här o undra va tusan jag sa?
Sa jag något eller tänkte jag att jag svarade haha
Nee ska försöka vila en stund o sen få min dag börja ^^
Japp måste vila en stund, håller på o somna nu med! Ett ord skrivet o ögonen stängs, tappar bort mig hela tiden o få läsa om o tänka ännu mer xD
Nee natti natt för en liten stund
Love and kisses
Jag f*cking gjorde! :o
Jag med familj åkte till stranden, hade världens panik i kroppen i bilen dit.
Slängde iväg ett sms till min mor i paniken till och med.
Kommer fram till stranden o det va inte så mkt folk där, vi o en familj till
Thank god for that!!
Byte om på minstingen o hon fick full fart ner till vattnet så hade inte så mkt till val än o kasta av mig linnet o dom sjukt slappa shortsen o springa efter!
Gick där i vattnet o följde efter minstingen men hade stor koll runt om för o se om de kommer mer folk o självklart efter blickar.
Det va bara vi där o den andra familjen länge.
Tillslut kom de ungdomar o andra vuxna så då gick jag upp med barnen o sa att nu fikar vi.
Klädde på mig linnet på en gång o då försvann ångesten.
Efter fikan så packade vi ihop o gick mot bilarna igen.
Nu ha vi precis landat hemma, barnen kollar på tv o jag sitter ute på balkongen o dricker kaffe :)
Fast nu blåser de väldigt kallt så ska in o slänga på mig mjukisarna o sen bara njuta av att vara hemma igen ^^
Så sjukt! Kan inte riktigt fatta de än att jag ska få göra operationen :'D
Nu blir de inga mer pinsamma bh köp eller blunda för linnen ^^
Jag kommer kunna köpa ett linne utan behöva tänka "stannar den kvar eller kommer den åka ner under bh?"
Allså fatta vilken lycka!?! :'D
Jag ska äntligen få känna mig "normal"
Det är en sån härlig känsla o jag är väldigt spänd på min kommande resa i höst :'D
Ska bli så kul o se varje fram steg bit för bit!
Jag kommer att bli väldigt öppen med min operation o varför den är gjort med mina barn!
Kommer fota o förklara varje steg o gör det även till mig själv så jag själv kan gå tillbaka o minnas den här resan :')
Sen så ska jag faktiskt ta o bränna upp min första bh som jag själv köpte som liten som än passar idag!
Den dagen kommer bli tår fylld med glädje o alla dessa hemska år med dom elakaste orden man ha fått höra!
Men nu jävlar, here Im come!
Vaknade 8:40 av M om att vi ha försovit oss!
Kollar på klockan o ser, faan om 20 min så ska vi vara på sjukan för min största dag ever! :o
Panik klär på barnen o kastar oss iväg till bilen!!
Klockan 8:59 så checkar jag in på bröstcentrum!
Hann sitta ner i knappt 3min så kommer det en läkare o ropar upp mitt namn.
Tittar på M o tar världens andetag o följer efter han.
Kliver in på ett rum o sätter mig på en av stolarna.
Han tittar på mig o där kom första frågan .. Det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut!!
Paniken växer o jag känner hur skakis jag börjar bli..
Han tittar på mig o ser att jag väldigt obekväm i de hela så han börjar fråga om min vikt, längd o friskhet osv.
Det lättade lite iaf. Fick prata lite om hur jag uppfattar brösten o hur det påverkar mig rent allmänt.
Sen så kom de..! Kan du ta av dig tröjan o bh?
Tittar på han o nickar o kämpar med tårarna (börja för faan inte o gråta nu!)
Drar ner tröjan till typ revbenen..
Stannar upp o blundar o andas in djup.
Blundar fortfarande o knäpper upp bh men håller den kvar på med vänsterarmen ..
Sjunker ihop lite grann o blundar fortfarande o nu är bh helt borta
Tittar inte på han, vrider bort huvudet o kollar på den vita väggen..
Han kollar, känner o klämmer men säger inget.. Tills.. Hmm jaa du ha typiskt den här missbildningen (tubulära bröst)
Du ha de där "bandet" o den typiska formen. Du kan klä på dig igen.
Sagt o gjort o snabbt ha jag aldrig klätt på mig!
Satte mig o de pratades lite mer.
"Vi sätter igång i höst o då börjar vi med "ballongen" den sätter vi under bröstmuskeln o i ca 4månader ska du ha den o du får komma hit o pumpa in luft till vi ha nått den storleken som passar dig"
Jag bara sitter där helt tyst med jätte stora ögon! :O
Så jag får operationen!?
Aa det får du, vi kallar dig igen för blodprover o mera kontroller när det börjar närma sig.
Åh nej, förlåt men jag glömde mäta så kan du ta av dig igen fast bh kan du dra ner lite bara.
Sagt o gjort så stog jag där o han mätte osv o skrev ner en massa siffror på pappret.
Sådärdå då vi klara o du, dax o fimpa ciggen helt nu annars opererar vi inte dig då det är lång väg o gå o läknings processen kommer inte behöva all dess nikotin o rök.
Okeej jag ska sluta, jag lovar! Tack så himla mkt!
Det är bara så otroligt!
Kan inte fatta de själv än men jag ska få tuttar!! :o
Jag ska få känna mig "normal"
Jaha ska man våga ta sig till en strand i år i bikini tro? :/
Vill ju så gärna inte bara för min skull utan för barnen :(
Men samtidigt så är jag så knäpp, kan springa runt här hemma i underkläder o linne o jag bryr mig inte.
Så varför i helvete ska det vara så svårt o springa så på stranden!?
Nee jag måste försöka våga snart!
Barnen blir bara större o större
Åh dom ska inte få min sne vrida kropps bild som förebild!
Jag säger alltid till dom att man är vacker hur man än ser ut!
Men man kan ju inte bara säga sånt o sen springa o gömma sig själv i obekväma situationer ..
Nee så jag tar mitt första steg ut här på bloggen!
Här är min mamma kropp o nog faan ska jag våga mig ut på stranden med mina barn minst en gång den här sommaren!
Hej sommaren o välkommen paniken!
Jag är så grymt jäkla osäker i min själv just nu som det bara går!
Panik, ångest, nedstämd Jaa allt!
Jag är helt jävla rubbad..
Kan tycka om min kropp o vara något sådär stolt men så fort man får höra något snällt så total vänder jag!
Gaah jag blir så trött på mig o att jag inte kan ta åt mig utan ska vända på allt eller kläcka ur mig "Äsch det finns så mkt finare"
Ha fetaste ångesten o nee jag blir inte förvånad om det blir tyst nu..
Va i helvete jävla cp hjärna!
Ge mig en ny så att jag kan funka som alla andra jävlar för en stund eller två iaf-.-
Ska nog faan börja presentera mig själv såhär i fortsättningen: Hej! Jag är jätte trasig o jag kommer aldrig kunna tro på snälla ord om det gäller mig.
Nee fy faan o grann faan kan jag strypa idag oxå! :o
Strax innan kl 8 så började den o renovera lgh o håller på än o sjunger på sitt jävla språk så jäkla högt så jag hör det klart o tydligt trots väldigt hög volym på tv -.-'
Nee det här en riktigt piss dag ..!
Sex brist delux men ändå inget sug heller för den delen..
Inte så konstig att man blir låg o helt jävla pucko i skallen ..
Vem som helst kan bli grymt snygg med kläder på. Men det finns dom som även är snygga utan o jag tillhör inte den gruppen, hänger inte läpp för de!
Jag är stolt över min egna framgång o vad jag ha lyckas med!
Med min första tös (-06/-07) så gick jag upp över de dubbla jag väger.
Vägde 46kg vid start o slutade på nästan 100kg.. Min kropp fick ta mkt stryk där o det syns!
Å växa så fort på 9månader lämnar sina spår här o där.
Min hud brast o kommer inte dra tillbaka sig mer än vad den gjort hittills.
Jag lyckades iaf gå ner till 55kg på 1år ungefär utan någon diet eller någon super träning, promenader o vanliga vardags sysslor med en liten i en sele.
2011 så blev jag gravid igen, start vikt 57kg o gick upp till 72kg.
Det började bra o på 3v så va jag nere på 61kg.
Sen blev jag dålig o gick upp mer o mer. Jag tryckte ner mig själv, kände mig som världens äckligaste, tjockaste o fulaste människan!
Men jag kunde inte göra något precis, smärtorna o sjukhus blev som en vardag. Grät nästan varje dag o kände mig ensammaste i hela världen.
Tillslut iaf så fick jag operationen efter mkt krigande med sjukt många läkare!
Är så glad för alla som hjälpte o stöttade o fanns för mig under den jobbiga tiden!
Idag är det extrat 1år sen jag rullades in i operations salen för sista gången
(Hoppas jag!)
Oh nu äntligen så "vågar" jag visa mig på bild iaf.
Från 105 cm till 92cm
Från 74kg till 62kg
Jag får vara lite stolt!
Snart ha ännu en vecka gått
En vecka med M o kidsen ^^
Mkt skratt, lugna kvällar o helt otroliga dagar! :)
Varje dag ha bjudit på något gott o jag ha bara kunnat le o skratta dag in o dag ut :D
Hoppas att det håller i sig! :')
Snart är det dax för att träffa läkarna oxå, båda sorterna den här gången!
Återkontroll o se så att skiten håller sig borta! Nästa koll är om 1år o visar det inget så få jag friskhets stämpeln! :D
Andra läkarkollen är om "brösten"
För varje dag som går så får jag bara mer o mer panik..!
Helt ärligt så vet jag inte om jag kan ta av min tröjan ens :,(
Bara tanken över att stå där o va helt blottad .. Framför en främmande människa som ska döma o kolla, känna.. :,(
Bara o skriva detta så blev ögonen tårfyllda .. Faan hur i helvete ska jag klara av detta!!
Ett tusen tack till M som kommer följa med mig dit o knuffa in mig i rummet!
Hade inte hon ställt upp så hade garanterat ringt o avbokat tiden pga att jag skäms så jäkla mkt!
Så rädd för blickarna jag kommer få..
Men men bort med såna tankar nu o stanna kvar i nuet o le!
Med ett motvilligt vägning ikväll så ha jag lyckas tappa 2kg! :D
Nu är det bara 5kg kvar sen är jag i mål!
Ska jag lyckas få bort dom ynka 5kg så har jag gått ner totalt 17kg på ungefär ett år :'D
Wow! Jag ska lyckas nu!!
Bye bye bröd, socker, pasta!!
Sista biten o jag ska klara detta nu!
Ibland så kan man inget annat än o le!
Trots mörker så få finns det ett ljus :')
Man kan chockas o skratta o njuta av stunden!
Med ett leende så kan dagarna bara bli bättre :D
Le, fånga stunderna o håll dom kvar!
Den här veckan så är min stora tös hemma från allt! ^^
Idag så tog vi en vila förmiddag, lunch o sen packade vi picknick väskan o gick ner till Stadsparken :)
Så himla mysigt o välbehövligt efter en sjuk vecka<3
Träffade A o hennes mor som satt med o fikade ^^
Sen gick vi hem, hämtade hem minstingen o tog en lugn eftermiddag/kväll :)
Kort o gott om den här dagen, nu vankas de till sängen med huvudvärk o lite smått ont i ryggen :/
